Ostrea Sverige - Bakgrund

Bakgrund

Det europeiska ostronet, Ostrea edulis, förekommer naturligt längs svenska västkusten och det finns ett uppvaknat intresse av att exploatera det kommersiellt värdefulla ostronet. Ett småskaligt fiske har bedrivits åtminstone sedan bronsåldern utefter västkusten. Den höga produktionen av växtplankton som förekommer i dessa vatten är gynnsam för vuxna ostrons överlevnad och tillväxt (Rödström 1999) men ett hållbart fiske från naturliga bestånd begränsas av en låg och oregelbunden rekrytering. Uttaget av ostron från svenska bestånd kännetecknas av stora temporala variationer vilket återspeglas av historisk fångststatistik (fig. 1). I dagsläget uppgår de svenska landningarna av ostron till ca 2 ton/år.

Figur 1. Årliga landingar av Ostrea edulis från 1859 till 2000 i svenska vatten. Data från SCB statistik (Statens statisiska centralbyrå).

Den oregelbundna rekryteringen i svenska vatten förklaras sannolikt av att O. edulis här lever nära den nordliga gränsen för artens utbredningsområde (Rödström 1999). Ett tempererat klimat orsakar kraftiga hydrografiska variationer mellan säsongerna och periodvis dominerar förhållanden med låg vattentemperatur och låg salthalt. Dessutom ger kustströmmens cirkulation och blandningen av olika vattenmassor upphov till en komplex hydrografi utefter den svenska västkusten (Gustafsson & Stigebrandt 1996). Fluktuationerna orsakas främst av att högsalint vatten (>34 psu) från Nordsjön (Jutska strömmen) blandas med lågsalint vatten (<20 psu) från Östersjön (Baltiska strömmen) i en nordgående kustström. Reproduktion hos O. edulis anses förutsätta vattentemperaturer på ~14°C (Walne 1964) och salthalter på ~25‰ (Alzieu 1990). Svenska kusten domineras ofta av hydrografiska förhållanden som är suboptimala under reproduktionssäsongen vilket resulterar i utebliven eller oregelbunden rekrytering.

Den otillräckliga naturliga rekryteringen medför att en framtida svensk exploatering av O. edulis är beroende av vattenbruksinsatser. Tidigare forskning visar att det finns goda förutsättningar för att producera yngel av O. edulis i landbaserade kläckerier på svenska västkusten (Rödström 1989, 1993, Berntsson et al. 1997, Jonsson, Berntsson et al. 1999) och i Limfjorden, Danmark (Tørring & Steenfeldt 2005). Hittills har dock initiativ och tillräckligt starka intressen saknats för att utnyttja den kunskap som finns om yngelproduktion i kläckerier och skala upp den till storskalig kommersiell odlingsverksamhet i Sverige.

Fiske och vattenbruk av O. edulis har under senare århundraden varit en omfattande näring längs de mellersta och södra delarna av europas kuster (Yonge 1960). Emellertid har ett omfattande fiske resulterat i svikande naturliga bestånd (Yonge 1960), och många odlade populationer har härjats av epidemier orsakade av protozo parasiterna Marteilia refringens och Bonamia ostreae (Naciri-Graven et al. 1998). Dessa parasiter har i stort sett slagit ut produktionen av O. edulis i länder som Holland, Belgien och Frankrike. Länder som är mycket stora konsumenter av ostron och som idag tvingats övergå till odling av det mer resistenta ostronet Crassostrea gigas. Nordiska undersökningar tyder på att skandinaviska populationer hittills undgått angrepp av de dödliga parasiterna (Mortensen 1993, Höglund & Christensson 1997) och det har spekulerats i om en framtida introduktion kan vara förhindrad av den ogynnsamma hydrografin. Amerikanska forskningsrapporter indikerar nämligen att den fruktade blodparasiten Bonamia ostreae inte överlever de låga temperaturer och salthalter (Holsinger 1988) som regelbundet återfinns utefter den svenska västkusten.

Överexploatering och omflyttningar av O. edulis mellan olika delar av Europa har också lett till inavelsdepression och minskad genetisk variation till följd av ”flaskhals” effekter i odlade bestånd (Launey et al. 2001, Naciri-Graven et al. 2000). Dock visar jämförande studier att norska populationer av O. edulis bibehållit högre genetisk diversitet än franska och spanska populationer (Launey et al. 2002) vilket kan indikera att Skandinaviska populationer inte genomgått en liknande genetisk utarmning. Svenska ostronbestånd har inte varit föremål för ett omfattande vattenbruk och omflyttningen av ostron från andra delar av Europa har varit mycket begränsad. Den relativa isoleringen från europeiska populationer kan också innebära att svenska bestånd utvecklat anpassningar till de lokala förhållandena.

Ostrea Sverige AB´s initiativ skiljer sig från tidigare ansträngningar genom att företaget involverat både nationell och internationell kompetens i utvecklingsprocessen. Företagets planerade produktionsnivå skiljer sig från tidigare initiativ som uteslutande bedrivits i liten skala. Tidpunkten är också gynnsam för en introduktion av svenskproducerade O. edulis på den europeiska marknaden. Stora delar av de europeiska populationerna av O. edulis har under de senaste decennierna slagits ut av parasitangrepp och efterfrågan är idag större än tillgången. Den samlade kompetensen, projektets storskalighet och nuvarande marknadsförutsättningar erbjuder företaget goda möjligheter till att lyckas.

Vi anser att kunskapen om de misstag som har begåtts vid ostronodling i andra delar av Europa skapar goda förutsättningar för att genomföra en hållbar utveckling i svenska vatten. Det är angeläget att planer för en hållbar förvaltning av inhemska ostronbestånd upprättas. Där förvaltande myndighet planerar och inför restriktioner som skyddar inhemska populationer mot spridning av epidemiska parasiter och sjukdomar. Enligt EU´s direktiv krävs att provtagningsprogram av parasiter och sjukdomar genomförs innan ett vattenområde friskförklaras. En friskförklaring av svenska vatten är det enda skydd som håller juridiskt (enligt EU´s lagar) mot import och utsättning av levande bivalver från länder med smittade vatten. Vidare kan produktion av ostronyngel i ett kläckeri från en begränsad föräldrapopulation innebära risk för inavel och genetisk utarmning. För att undvika det senare har projektet som avsikt att utveckla avelsprogram i samråd med nationell kompetens för att bibehålla den genetiska mångfalden i enlighet med Formas strategidokument för fisk- och fiskeriforskning (Formas 2004).

» Referenser